Vafan hände..?

Haha ja, det är min bok. Ni vet den jag skriver här i skolan? Jag har inte kommit på ngt bättre namn. Ni får gärna komma på ngra titlar åt mig ! Men ni kanske vill läsa lite och se vad det handlar om? Det är en ren tonårsdrama helt enkelt. En tjej som är kär, men det visar sig att killen är feg/dum i huvvet . Hon får inte rikigt veta varför det inte blir någonting mellan dom. Men sen träffar hon 23 åriga Daniel.. Undrar vad som kommer att hända?

Ja. det är lite vad den handlar om. Här har ni lite smakprov:

Det började med nyår, det skulle bli 2011. Det var svinkallt ute, hög musik inne i lägenheten och alkohol överallt. Ja, vi allihopa var på fest hemma hos min kompis pojkvän, han heter Kevin om ni undrar. Men spela roll, det är mig det handlar om. Jag heter Theresa, är 16 år och bor i lilla skitstaden Munkedal med min mamma Lena och hennes nya man Kent och storebror Keffe, annars bor jag hos min pappa Thomas som bor i Rabbalshede.

I alla fall, vi sitter där och har trevligt, speciellt jag och John, gud vad jag har längtat efter att få träffa honom! Även om det inte var så längesen. Men jag saknade hans närhet. När jag ser honom blir jag så varm inombords, han är så fin. Hans långa smala kropp och hans länga bruna hår, som bara matchar tills hans blåa kristallklara ögon. Han är så mysig, snäll, omtänksam, och framförallt gullig. Och det bästa är att jag kan prata med honom om precis allting, för han förstår mig precis. Jag kom ihåg första gången vi träffades, den var en varm sommardag i juli. Vi hade varit på Grebbestads Karnevalen, sen tog jag Charlotte, Elin och My tåget till My’s pojkvän för att vi skulle sova hos honom och bara mysa.

Och där var han. Jag kom ihåg att han var väldig blyg först, han ville nästan inte prata alls. Bara spela sitt jävla tv-spel.

Men sen bestämde vi oss för att gå på en nattpromenad, då helt plötsligt var vi helt ensamma. Och det var ju klart att vi var tvungna att prata om någonting?

Den kvällen slutade med att vi delade på Kevins soffa och kramades hela natten, vi gjorde ingenting annat än att kramas. Senare så trodde han att jag hade somnat, så känner jag att han först luktar på mitt hår, och sen pussar mig på huvudet.  Jag ler inombords. Efter det så börja vi prata varje dag, han ringde mig alltid på kvällarna och, ja vi hade det bra . Vi träffades, jag var hemma hos honom, flera gånger!  Både hemma hos honom och mig, alltid när vi var tillsammans så hade vi det så mysigt.. Det var magiskt allting.

Första gången han sa att han tyckte om mig mer som en kompis, det gjorde mig så varm inombords, vi gjorde verkligen allting tillsammans. Men ingen av oss våga riktigt säga om vi VAR tillsammans eller inte.  Vi var ganska blyga när det gällde just det. Men vi varje gång jag såg han, stannade världen till. Det var bara jag och han.

När klockan slog tolvslaget hade jag lovat honom innan att han skulle få min nyårskyss, han var ute med några av sina kompisar. Men när jag kom där, stod jag där utan jacka och skor, vi kramades och jag såg in honom i ögonen och sa:

-       Gott nytt år.

Och kysste honom. Alla jubla.

-       Gott nytt år, sa han och gav mig en puss på kinden.  Hela jag blev varm inombords.

När festen var slut delade jag och han på samma soffa och pratade hela natten. Om allt och ingenting. Fast, allt han sa betydde någonting i alla fall, även om inte var så viktigt.

Jag var tyvärr tvungen att åka hem dagen efter, i den kalla vinterdagen där alla fiskmåsar flög runt och kraxa. Men vi hade lovat att vi skulle ses snart igen.

Det gick flera dagar, eller ah.. 4 men  varför hade han inte hört av sig? Vart det något som gick snett på nyår? Nej, eller? Jag gjorde inget som ingen annan skulle ha gjort? Jag fattar ingenting..

VAD ÄR DET MED HONOM?! JAG BLIR GALEN!

Det plingar på datorn, John har skickat på facebookchatten.

-       Hej.

-       Hej.    Nej, jag vill inte verka vara den som har saknar honom hur mycket som helst. I’m gonna play cool.. eller?

-       Hur är det?

Haha vilken fråga, säg bara varför du inte har hört av dig istället? Ja, jag får väl svara.

-       Jo, det är väl bra, själv? :)

-       Jo jag mår toppen! Men jag har velat prata med dig ett tag om en sak..

Okej, antingen kan detta vara jättepositivt, eller också väldigt negativt.

-       Okej, prata på.

-       Jo, du kommer att tycka att jag är en idiot, men jag måste säga som det är. Jag tycker om dig jättemycket, det gör jag. Men jag tror tyvärr att det inte kommer att bli någonting mellan oss, förlåt.

-       Varför? Eller, jag fattar inte?

-       Jag vill inte ha flickvän just nu bara..

-       Aha.. jag var bara en som du lekte med lite? I .. nästan 5 månader?

-       Nej men ..

-       Aja, jag behöver inte höra något mer från dig.

Jaha.. Det var det. Idiot. Jag är idiot, han är en idiot. Alla är idioter. Han är idiot för att han har fått mig att tro att det skulle bli jag och honom, jag är idiot för att jag faktiskt trodde att han tyckte om mig.. Helvete.

Varje dag som gick ville jag tänka på någonting annat än John. Han var överallt, fast jag inte ville ha honom i mitt huvud. Det var bara skitjobbigt… Jävla John. 

I alla fall, jag gick på gymmet väldigt ofta, kanske 5 gånger i veckan. Det var så skönt att träna, man blev både fastare och smalare. Sen kände jag mig fräsch och kände mig som en helt annan människa! De stunderna var underbara, sen när man var klart och kom hem. Så kom John upp i huvudet igen.

Det var fortfarande snö ute, och jag skulle inte börja skolan igen försen om 2 veckor.  Och jag har ingenting att göra. Eller jo det har jag ju egentligen, men jag orkar inte riktigt. Men jag kan ju inte sitta här på mitt rum och ruttna, det går bara inte.

Nej, Theresa.  Nu får du skärpa dig.

Jag ringer till min kompis Charlotte, hon har känt John länge dom har varit kompisar sen.. Jag vet inte när.

-       Skämtar du med mig? När sa han detta? Charlotta blir förvånad.

-       Han skrev till mig typ, för några dagar sen bara.

-       Jävla idiot.

-       Idioter finns det överallt. . Men jag har lovat mig själv att jag inte ska tänka på honom. Men jag blir så arg på mig själv, vad gjorde jag för fel?

-       Du gjorde inget fel. Han är bara en feg liten skit som inte har någon stake alls.

-       Fan vad jag älskar dig.

Ett Litet hopp!

Det var ännu kallare nu, nu började det snöa också. Man kan se snöflingorna hur dom flyger runt, och hur fort det går tills marken blir täckt av ny snö. Jag gillar snö, fast ändå inte! Det är fint, men så jävla kallt. Och när det blir kallt bli alla sjuka, vilket betyder att jag blir väldigt ensam..Och det blir långtråkigt i längden.

Men i alla fall , när jag åker hem från tåget sätter jag på mig hörlurarna och lyssnar på Marilyn Manson – Leave av Scar, samtidigt som jag tänker på John igen .. Det går inte att sluta att tänka på honom. Även om alla säger hur dum i huvudet han är, och att jag säger det ! Så kan jag inte sluta tänka på han. Jag är nog fortfarande kär i han, tyvärr..  Jävla John. Varför gjorde du såhär mot mig?

Det är jobbigt att vara kär, för i slutändan slutar det med att man blir förkrossad eller sårad ändå.  Ibland önskar jag att jag var lesbisk, för att alla säger att vara ihop med en tjej är inte alls som att vara med en kille, för att tjejer förstår varandra.

Och visst , jag kan tänka mig att det är underbart, men samtidigt skulle jag inte orka med en person som skulle tänka samma sak som mig , vara lika känslig osv.. Jag skulle tröttna . Och få PMS utbrott oftare.kkjj

Ibland har jag även tänkt på att bli nunna, men det skulle aldrig gå. Jag svär för mycket och syndar hela tiden, dessutom tror jag inte ett skit på Jesus och Gud-tramset.  Så jag håller mig till killar, även om alla är svin.

Det enda jag vill ha är en kille som förstår mig, som älskar mig för den jag är? Är det för mycket att begära?

Tydligen.

Ja, kommentera gärna !:)